Att min farmor Gretel höll på med textilt hantverk som broderi och sömnad det minns jag så väl. Men att hon vävde hade jag ingen aning om. Detta minne fick följa med mig hem från sommarens resa. Kanske att jag inte tänkt på hennes vävning innan, då jag tyckt att gamla vävar inte är det mest spännande i den textila världen. Men nu som nybliven ägare till min alldeles egna vävstol, ser jag med andra ögon och tycker jag att många bildvävar och speciellt detta minne av farmor är alldeles fantastiskt. Tycker om min farmors val av färgskala och den lite grafiska stilen. Vad tycker ni ?
4 kommentarer:
Uppenbart att intresset för textil konst har gått i arv. Det är stort och äkta. Ser fram emot att ta del av dina vävar på bloggen framöver.
/U
Ser vad du fått dina fyrkanter i från. Ser fram imot att se vad du kommer att väva. Min farmor var sömmerska och där har jag tillbringat många timmar i hennes skrin som nu ska bli mitt.
Mycket tjusigt. Känner inte igen det, men det finns väl mer än vad man sett uppe på vinden :)
Vävning är otroligt rogivande för både kroppen och knoppen. Först måste man tänka, färg och form sen måste man räkna, längden och bredden, varpa,förskeda,dra på,solva,skeda,knyta fram,överbindning,trampuppknytning och om man har gjort allting rätt så kan man börja väva.
Helt enkelt underbart roligt.
Skicka en kommentar